Fiskarsonen som blev människofiskare

Alex Bengtsson är prästkandidat i Uppsala stift. Men vägen dit har inte varit spikrak. Alex växte upp i Frillesås och Åsa i norra Halland. Fadern var yrkesfiskare och Alex följde under barndomen med ut på Kattegatt istället för att gå i förskola.

Alex är uppvuxen i en bygd där både schartauanismen och den baptistiska väckelsen varit dominerande. Samtidigt var befrielseteologin ständigt närvarande under uppväxten.
Alex själv kom dock att ägna sina tonår inom den antirasistiska rörelsen och blev redan under gymnasietiden medarbetare för den partipolitiskt oberoende Stiftelsen Expo. Han hann under tonårstiden också sitta i ledningen för Vänsterpartiets ungdomsförbund, vilket han lämnade strax efter att han fyllt 20 år.

Ett par år senare anställdes Alex av Expo och byggde upp stiftelsens utbildningsverksamhet. Det blev ett liv på landsvägen och årligen höll han uppemot 200 föreläsningar på skolor, hos fackföreningar, kyrkor, politiska partier och intresseorganisationer. Han startade även under sin tid på Expo studiereseverksamhet till Bosnien Hercegovina, skrev för stiftelsens tidskrift med samma namn och drev en antirasistisk projektledarutbildning på Vindelns folkhögskola. År 2010 utsågs Alex till ”Årets folkbildare” av Studieförbundet Vuxenskolan. Under några år var han också krönikör på Nyheter 24.

Under tonårstiden spelade Alex i flera band. I Amapålers satt han bakom trummorna. Detta band som framförallt spelade covers av det kultförklarade bandet Spotnicks turnerade runt på västkusten under sent 1990-tal och till 2000-tal. Bland annat var man förband åt just Spotnicks vid dansbandet Streaplers fyrtioårsjubileum i Kungälvs folkets park.

Den svenska och danska (!) hiphopen låg Alex varmt i tonåren och i slutet av 1990-talet bildade han tillsammans med en vän Lovikavanten Gregor förenad Matsoolio som framförde en slags lokalpatriotisk tillika alkoholromantisk hiphop som nu för tiden hade kallats för ”epadunk”. Med låtar som ”Tjafsa aldrig med Frillesås”, ”Sommarlov i Frillesås” och ”Hångelparty i Rågelund” uppträdde man på fritidsgårdar, discon och antirasistiska demonstrationer längs Hallandskusten.

Skrivandet fortsatte sedan till den svenska estradpoesiscenen där Alex tävlade i SM i Poetry Slam vid flera tillfällen och han var dessutom ett återkommande inslag i ZTV-serien ”Spoken Word” under slutet av 00-talet. 2009 gav Alex ut diktsamlingen ”Det här är mitt Hiroshima” samtidigt som han samarbetade med det göteborgska indiepopbandet Kapten Hurricane. Estradpoesin tog också Alex till både Hultsfreds och Arvikafestivalens scener samt poesifestivalen i nederländska Utrecht. Under samma period var Alex också skribent på ”Himlen är blå”, en supportersajt för Halmstads Bollklubb.

Alex kom under 2010-talet synas och höras allt mer återkommande i både radio och tv som expert och debattör rörande intolerans, rasism och främlingsfientlighet. 2014 startade han verksamheten Tillsammansskapet som var Expos plattform för att utbilda och stötta partipolitiskt oberoende gräsrotsrörelser på lokalsamhällesnivå. Inspirationen kom från brittiska Hope not hate och amerikanska rörelsen Dreamers.

Under studieresor till bland annat USA och Storbritannien fascinerades Alex över folkligheten och de religiösa och andliga inslagen hos dessa rörelser. 2016 lämnade Alex Expo då Tillsammansskapet blev en egen organisation. 

Men vänta nu? Visst, är det ganska mycket som fattas.

Efter ännu en blöt fest på Expos redaktion innan julen 2015 sökte Alex hjälp för sina alkoholproblem. Han skulle för första gången bli pappa och förstod att han inte skulle få träffa sin dotter om han fortsatte som han gjorde.

Alex började dricka alkohol i tidiga tonår och älskade det. Han kunde också hela tiden påpeka att det minsann gick bra för honom i livet och att han arbetade med behjärtansvärda saker när någon ifrågasatte hans destruktiva drickande och beteendena som kom med dem. 
Spriten blev också något att använda på scen inom estradpoesin och som ett sätt att umgås med personer inom den politiska miljö som han granskade. Många gånger medverkade Alex antingen kraftigt berusad eller ”bakfull” i media. Bakom engagemanget och de stora orden fanns ett minst sagt destruktiv leverne med ständigt drickande och dysfunktionella relationer. 

Genom en gammal vän från Halland, som blivit nykter något år tidigare, hamnade Alex i en tolvstegsgemenskap. De andliga inslagen i programmet såg Alex direkt som något attraktivt och han fick svar på frågor som han brottats med men aldrig riktigt vågat ställa.

I den tidiga nykterheten hade Alex kvar jobb, karriär och familj. Efter en tid började han allt mindre prioritera sitt tillfrisknande och ägnade sig åt arbete med den nya organisationen Förbundet Tillsammansskapet. 

I takt med detta började det gamla livet hinna ifatt honom men han hade bestämt sig att han hellre dog direkt än att ta ett återfall. Mot slutet av 2017 började han agera på suicidimpulser och hamnade på sjukhus. 

Efter det försvann Alex Bengtsson från offentligheten. Under en mer än två år lång sjukskrivning ägnade han sig åt behandling och tillfrisknande. Det var också då det blev uppenbart för Alex att han behövde en nära relation med Jesus och Guds nåd för att få ordning på sitt liv.

Alex kom tillbaka till arbetsmarknaden genom att arbeta inom äldreomsorgen samtidigt som han utbildade sig till tolvstegsterapeut. Samtidigt blev han en allt flitigare gudstjänstbesökare. Det var under tolvstegsterapeutsutbildningen den första riktiga kallelsen om att verka i vigd tjänst kom.

Under en lektion fick Alex en stark uppenbarelse om vad som hände med människor som lämnar beroendesjukdom, kriminalitet och dysfunktionella beteenden och började närma sig Jesus Kristus. Kraften i denna vandring mot ljuset var omvälvande. ”Från mörkret stiga vi mot ljuset” som Alex sjungit i sina tonår i Internationalen fick en helt annan betydelse. 

Från början trodde Alex att han var kallad till att bli diakon. Men under Kyrkans grundkurs vid EFS folkhögskola, Hagaberg i Södertälje, blev det uppenbart att det var till präst han var kallad.
Sagt och gjort sökte han in på teologprogrammet vid Uppsala universitet och därefter genomgick han den antagningsprocess med praktik som Svenska Kyrkan kräver. I september 2023 antogs Alex Bengtsson som prästkandidat av biskop Karin Johannesson i Uppsala stift. 

Sedan 2014 bor Alex i Knivsta. Efter den långa sjukskrivningen insåg han att han skrivit en väldig massa poesi som skulle kunna vara till nytta för andra som försöker ta sig ur beroenden och destruktiva beteenden. Våren 2020 gav han ut diktsamlingen ”Hemma från Hiroshima.” Skrivandet gav blodad tand och redan samma höst gav han ut uppföljaren ”When in Knivsta”. Då bestämde han sig för att han skulle ge ut tolv diktsamlingar i samma format. 
Hittills har även ”Frontlinjer och perifera tårar (2021), ”Vi kommer alltid att ha Vanuatu” (2021), ”Andlig islossning” (2022), ”Är du fortfarande bitter och besviken?” (2023), ”Godhetsapostlar är också syndare” (2023) getts ut.

I januari 2024 släpps ”En liten doft av Skärselden”. I varje diktsamling finns ett tema som vidrör något av de tolv stegen för tillfrisknande. 
I september 2022 gav Alex ut kortromanen ”Efter meningen med livet” om den fiktiva karaktären Kalle Lager. Boken beskrevs som ”något som inte är en nyckelroman men som bygger på verkliga händelser”.
Arbetet med en uppföljare till kortromanen pågår mellan varven då Alex inte studerar, tränar sin dotter Laura i fotboll, skriver för den ekumeniska sajten Hela Pingsten, arbetar extra som samtals-coach på anstalter för Ankarstiftelsen eller jobbar på Knivsta pastorats LSS-boende. Alex är även kyrkvärd i Sankta Birgittakyrkan i Knivsta och då han har venia är han också tillgänglig som predikant i Uppsala stift. 

I juni 2024 gifter sig Alex med Bianca. Då kommer han heta Gutierrez-Bengtsson. Den som kan befrielseteologins historia höjer kanske på ett och annat ögonbryn åt det.

Som teolog menar Alex emellertid att han står med ena foten i sitt schartauanska arv, den andra i väckelserörelsernas mylla och i kallelsen ligger att vara med och bidra till en frimodig kyrka där brokigheten är en styrka och där människors livserfarenheter kommer till gagn i lärjungaskapet.