Evangelietext 

Liknelsen om talenterna 

Det blir nämligen som när en man skulle resa bort och kallade till sig sina tjänare och lät dem ta hand om hans egendom. Den ene gav han fem talenter, den andre två, den tredje en, åt var och en efter hans förmåga. Sedan reste han därifrån. Den som hade fått fem talenter gav sig genast i väg och gjorde affärer med dem så att han tjänade fem till. Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till. Men den som hade fått en talent gick och grävde en grop och gömde sin herres pengar. Efter lång tid kom tjänarnas herre tillbaka och krävde redovisning av dem. Den som hade fått fem talenter kom och lämnade fram fem till och sade: ’Herre, du gav mig fem talenter. Här är fem till som jag har tjänat.’ Hans herre sade: ’Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre.’ Den som hade fått två talenter kom fram och sade: ’Herre, du gav mig två talenter. Här är två till som jag har tjänat.’ Hans herre sade: ’Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre.’ Den som hade fått en enda talent steg också fram. ’Herre’, sade han, ’jag visste att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. Jag var rädd och gick och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt.’ Hans herre svarade honom: ’Du är en slö och dålig tjänare, du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut. Då skulle du ha lämnat mina pengar till banken, så att jag hade kunnat få igen dem med ränta när jag kom. Ta nu ifrån honom talenten och ge den åt mannen med de tio talenterna. Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret där ute.’ Där skall man gråta och skära tänder.

- Matteus kap 25, vers 14-30

Krönika

Jag vill bli en talangfull förvaltare 

Låt oss snacka värde. Till en början i viktmått. Myntenheter. Antika sådana. Det är nämligen precis vad talent är och betyder. Nej, det är givetvis ingenting jag går runt och vet bara sådär. Det har blivit en del research och bläddrande i och med kommande veckas evangelietext, helt enkelt.
    När Jesus berättar om de tre männen och de varierande antal talenter de förses med kan det bokstavligt översättas till olika summor pengar. Nu vet vi ju att det inte är så Jesus jobbar. Med bokstavstolkning, alltså. Som så många gånger förr, och senare, har vi givits en liknelse. Talenterna tycks, i det här fallet, symbolisera våra möjligheter. Kanske även talanger, om man vågar sig på att förklara släktskap mellan måttet talent och översättningen av engelskans talent. Och det kan jag väl få göra, eller hur? För skojs skull i alla fall. Det är ju så sexigt med sådana sammanträffanden.  

Så. Vi har alla givits olika förutsättningar. Välsignats med unika talanger. Två av de tre männen beslutar sig för att göra något av det de fått, en av dem lägger det han försetts med åt sidan. Troligtvis av rädsla att inte "lyckas", för potentialen, den enstaka talent han bär på, upplevs som otillräcklig - och då är det säkrare att inte ens försöka. Mänskligt, visst, men något Jesus helt uppenbart vill att vi ska utmana och ifrågasätta. För det spelar liksom ingen roll om det är i det stora eller lilla vi verkar. Med Jesus i centrum har värde och volym ingenting med varandra att göra. Med Jesus i centrum är det i vad vi gör med det vi har som det verkliga värdet vilar. 

Att vara goda förvaltare, alltså. Kommande veckas tema. Det är där vi landar. För en sak ska vi ha klart för oss: Vi är inga ägare. Jag ser mig omkring och konstaterar att inte ens det som ligger mig allra varmast om hjärtat är något jag helt och fullt kan kalla mitt: Föräldraskapet, tron, djuren, naturen, de närmaste relationerna. Tiden. Allt det står mig fritt att värna om och förädla, men inte äga. Nej, vi är satta här att vårda och vörda. Ta emot Guds gåvor och löften och gona ner oss i Jesu famn, absolut. Men vi bär ett ansvar. Vi har givits möjligheter. Blivit kallade att efter bästa förmåga förvalta. 
    Kanske är det Jesus själv som dyker upp i liknelsen om talenterna för att bli varse vad som hänt med det som givits de tre männen. Och männen är alltså du och jag, bara för att klargöra. Har vi gjort skillnad? Pysslat om skapelsen? Varit till glädje och nytta för våra medmänniskor? Kanske till och med hjälpt och inspirerat dem att närma sig Jesus och själva bli goda förvaltare? 

Jag lever då inte i villfarelse om att jag till fullo behärskar konsten att vara en god förvaltare. Nog lyckas jag ibland, men långt ifrån hela tiden. Framför allt inte när jag stretar på i motvind och mina möjligheter känns begränsade. Då vill jag helst lägga allt åt sidan och titta bort. 
     Det där går ju att öva på. Att också vara en god förvaltare under prövningar och inte bara när det blåser medvind. Hur många timmar var det nu man behöver göra någonting för att bli bra på det? Bli en talang? I det här fallet ett helt liv, va? Om ens det. Hurusom. Bara att sätta igång - för det är ju faktiskt aldrig för sent. 

Gode Gud i himlen, hjälp mig bli en talangfull förvaltare.