Evangelietext
Falska profeter
Akta er för de falska profeterna, som kommer till er förklädda till får men i sitt inre är rovlystna vargar. På deras frukt skall ni känna igen dem. Plockar man kanske druvor på törnen eller fikon på tistlar? Så bär varje gott träd bra frukt, men ett uselt träd bär dålig frukt. Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett uselt träd bära bra frukt. Varje träd som inte bär bra frukt huggs ner och kastas i elden. På deras frukt skall ni alltså känna igen dem.
Inte alla som säger ’Herre, herre’ till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja.
- Matteus kap 7, vers 15-21
Krönika
Jag kan vara din falska profet
Jag kan vara din falska profet. Tro mig. Ja, är det någonting du ska tro är det just det: Att jag kan vara din falska profet.
Jag kan rabbla bibelcitat och koppla dem till samtiden. Finurligt och stringent koppla dem till mina ambitioner. Hitta och praktisera ett tilltal som också passar dig men som ändå, när samtalet, predikan eller för den delen lösningen är klar, går min egen vilja till mötes.
Jag kan svinga mig med kyrkohistoria om det skulle passa bättre. Eller psykologiska rön. Vetenskap? Ja, tjena, det också.
Faktum är att om jag lägger den sidan till så kan jag många konster. Därför, och jag är helt ärlig nu, är den värsta sortens falska profet, som jag får vara på min vakt för, jag själv.
Känner någon igen sig?
När Jesus i sin Bergspredikan varnar för just falska profeter gör han det i en tid då det judiska folket lever under ett vansinnigt förtryck. Samtidigt springer det runt skriftlärda som förvrängt vad som faktiskt är Guds bud så till den milda grad att buden inte är gångbara längre. Kvar blir bara halvmesyrer.
Under detta förtryck ränner det också runt diverse populister, skulle vi nog kalla dem idag, som pockar på det förtryckta folkets uppmärksamhet. ”Om ni bara gör som mig så kommer allt bli bra”. Snicksnack, menar Jesus, som rensar bort månglarna ur templet och skärper lagen.
Det är både enkelt och berättigat att dra paralleller till diverse dumheter som i nutid och längre bak i tiden utåt sett gjorts å Jesu vägnar, men där Jesus definitivt inte stått i centrum. “Någon har öppnat konto i Jesu namn”, sjunger Wilmer X i en av sina låtar från slutet av nittiotalet. Vi bör alla ställa oss frågan: Skulle jag kunna öppna ett sådant konto? För min del blir svaret tveklöst ja. Jag är, trots allt, en syndare.
Låt oss titta lite på den Augsburgska trosbekännelsen som Svenska kyrkan, där jag själv verkar, bekänner sig till: ”Tron är det som framföder den goda viljan och den rätta handlingen” går det att läsa. Vad menas då med detta? Tron på mina egna impulser och ambitioner och hur jag sedan kopplar dem till evangeliet? Så klart inte. Jag tänker att det handlar om att
1. Söka Jesus, på det sätt vi förmår.
2. Komma till tro på att Jesus är vår och världens räddare.
3. Överlåta våra liv och vår vilja i hans händer.
4. Inse att vi aldrig är klara utan att vi hela tiden behöver söka Jesus på nytt för att säkerställa att våra handlingar går i linje med Honom.
Jag behöver alltså rensa bort det själsliga slagg som tar sig uttryck i pissiga beteenden där högmod, dömande och lättja styr mina motiv och min trostolkning. Annars reduceras våra sakrament - dopet och nattvarden - till fåfänga ritualer.
Det är inte så komplicerat som det låter. Det kräver bara min egen villighet, och över den har jag faktiskt makten.
I slutändan har jag alltså makten över vem jag lyssnar till: Jesus som vill ta plats i mitt hjärta eller de falska profeterna i mitt ego, min kanske kvaddade självkänsla eller ryggsäck som innehåller både bitterhet och hämndlystnad.
Men Jesus vill något annat. Så låt hans vilja ske - och inte min. Hur talför och påläst jag än må vara.
