Evangelietext
Gör er inga bekymmer
Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss?
Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta.
Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.
Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.
- Matteus kap 6, vers 31-34
Krönika
Lämna imorgon åt imorgon
Den här texten är ju både så underbar och ganska svår på samma gång. Underbar för att den manar oss att leva i barnets tillit till att föräldern förser en med det man behöver. Ganska svårsmält för att vi förtvivlat gärna vill vara våra egna och därmed också bära våra egna bördor.
Det är svårt att verkligen förtrösta på att Gud är den pappa han utger sig för att vara. Och vadå, vad menar han egentligen? Ska vi bara luta oss tillbaka och vara som en försörjd lyxhustru, utan egen ansträngning? Lite så låter det ju.
Det är svårt att verkligen förtrösta på att Gud är den pappa han utger sig för att vara. Och vadå, vad menar han egentligen? Ska vi bara luta oss tillbaka och vara som en försörjd lyxhustru, utan egen ansträngning? Lite så låter det ju.
”Titta på fåglarna, se på ängens liljor” läser vi i upptakten till denna text. Fåglarna och blommorna bara är och de får ändå vad de behöver. Så bekymmerslöst! Ja, det finns nu inga löften om ett liv i materiellt överflöd men det som är grundläggande behov har vi löfte om att få givet. Tak över huvudet, kläder på kroppen och mat för dagen.
Ändå finns det människor även ibland oss, i vår välfärd, som inte har detta? Jag tror att det var i Shane Claibornes underbara bok ”Den oemotståndliga revolutionen” som jag läste att Gud har särskilda skatter i beredskap för de fattiga. Om det vittnar också bibeln, med vers efter vers om hur Gud själv ser till den fattiga och önskar att vi gör detsamma. Det materiella är ingalunda åtskilt från det andliga, tvärtom. Gud ger oss ett konkret löfte om att vi kommer få våra fysiska behov tillgodosedda när vi söker det som hör hans rike till. Om du inte själv har behov, fråga Herren om det finns någon du kan få hjälpa med ditt överflöd. Man brukar få svar på sådana böner, är min erfarenhet. Har vi det vi behöver, får vi öva oss i förnöjsamhet. Detta ålderdomliga ord som ändå är så högaktuellt i vår missnöjda tid. Så lätt det är att rusa iväg i orostankar kring nästa dag, dagen därpå, veckan efter det, den här månaden, resten av året…SUCK!
Ändå finns det människor även ibland oss, i vår välfärd, som inte har detta? Jag tror att det var i Shane Claibornes underbara bok ”Den oemotståndliga revolutionen” som jag läste att Gud har särskilda skatter i beredskap för de fattiga. Om det vittnar också bibeln, med vers efter vers om hur Gud själv ser till den fattiga och önskar att vi gör detsamma. Det materiella är ingalunda åtskilt från det andliga, tvärtom. Gud ger oss ett konkret löfte om att vi kommer få våra fysiska behov tillgodosedda när vi söker det som hör hans rike till. Om du inte själv har behov, fråga Herren om det finns någon du kan få hjälpa med ditt överflöd. Man brukar få svar på sådana böner, är min erfarenhet. Har vi det vi behöver, får vi öva oss i förnöjsamhet. Detta ålderdomliga ord som ändå är så högaktuellt i vår missnöjda tid. Så lätt det är att rusa iväg i orostankar kring nästa dag, dagen därpå, veckan efter det, den här månaden, resten av året…SUCK!
Jag gick förbi ett lokalt företag som sysslar med ”Wellness”. På skylten stod det att man kunde få behandling mot oro. Tack, men jag har redan något som fungerar. Det finns en skön vila i att lita på någon större än mig själv och låta varje dag ha nog av sin plåga. Två tusen år gammal mindfulness.
